sofiewunderlich

Jag är inte ledsen jag är inte ledsen , fan jag är visst ledsen. Vet ni vad som smärtar inne i mig ?
Att jag o mitt ena syskon aldrig håller sams, att det andra syskonet aldrig har tid . att jag alltid har älskat att umgås med mina syskon gör ju inte saken bättre. Att det känns som den ena föräldern inte ha tid att den andra är för lånngt bort.. Så många gånger denna veckan jag har suttit och tyckt synd om mig själv och gråtit jag vill bara skrika ut men ingen har tid att se mig. Det som växer inne i mig är en stor ensamhet. Tror jag har blivit väldigt sårbar. Så fort en film handlar om familje kärlek eller något i den stilen så hinner jag inte själv reagera utan tårarna kommer först igår grät ja o grät och sen kommer anklagelser på att jag ska ha sagt, att min dotters pappa är en dålig pappa o att hon inte vill vara hos honom, det skulle jag aldrig få för mig att änns säga något sådant idiotiskt. Men vem tror på mig nej ingen. Tror inte den personen som gjorde mig mest ledsen igår änns viste att jag hade gått och varit ledsen hela kvällen. att dom påhoppen slängde mig i väggen..
Jag vill inte vara ledsen mera. jag vill inte, Längtar till helgen då rebecca kommer hit för hon verkar vara den ända som förstår hur jag känner och hur jag igentligen mår. Och fan för hårda ord , varje gång gör det lika ont. Varför ska det vara så lätt att kasta dom hårda orden på mig. Jag är inte värld mer jag vet .. Dom som tycker att deras liv är så perfekt och att mitt är så ynkligt och det är kul att tracka ner på mig. fortsätt med det om det verkligen känns bra att veta att jag faktiskt blir sårad av det.