sofiewunderlich

Ni som läser min blogg tänker nog ofta vad aggresiv människa den där sofie borde vara.
Hahha xD
Nja det är jag inte bara väldigt mycket hat och vrede i mig på den senaste tiden. Kan inte hjälpa det
och allt detta beror bara på en person så jag tycker vi skyller allt på han, för det är hans fel
att jag är arg på han och hatet växer så att det är så himla lätt att råka bli arg på andra personer med eller irriterad, som ju börjar hända väldigt mycket på kort tid.
Känns som jag börjar bli en ond människa för ja tror inte längre på fred och jag har inget hopp kvar. Hemst men sant ! Den ända jag inte någonsin kan hata är mina dotter oavsätt vad hon är gör i framtiden.
Men mina närmsta ska inte bli rädda nu och tro att jag hatar er gör jag inte , Gör ni något mot mig så jag blir besviken och har en anledning att bli irriterad eller arg på er. Då är det en sak. Men aldrig lär jag nog hata er.
Livet är rätt konstigt ändå om jag får säga det själv. Fattar knappt något längre.
Och det där som jag hört att det finns en mening med allt som sker ! Jovisst . Kanske det gör men då kan jag ju säga att det finns ju inget som säger att man kan försöka göra saker bättre genom att få en ny chans elr?
Jag tänkte på detta innan idag , shit så många människor jag har gätt en ny chans att visa att dom kan bli bättre människor trotts ryckten och vad dom har gjort. För jag ville alltid lära en människa själv inte genom andra.
Så gott hjärta jag har haft. Men vet inte vad som börjar hända. Vad tog allt det godhjärtade i vägen. Jag tror faktiskt att man blir hatad en längre tid så lär man själv att hata.
Och jag skiter i vad denna så kallade människa säger , för efter allt så står jag för att kalla det äkta rå hat mot mig. För inom mig så gör det så ont. Att jag varje dag har älskat men inte blivit älskad tillbax. Hitta gamla sms med när jag skulle radera massa skit från mobilen, där du en gång hade skrevit att jag har förstört hela ditt liv och att du ångra att du någonsin träffa mig från början men det fanns en sak du inte ångra.
När jag läste det gjorde det ont och jag grät och fick tillbaka minnen på hur det måste ha känt när jag då först fick det smset. Är det då fel om jag känner att det är hat du ger mig. ?
Tänker tillbaka på det tillfället för inte så länge sen jag levde i en underbar dröm och önska att den skulle bli min värklighet igen. Men sen blev allt tyst , det var allt jag fick.
Har haft svårt att stå ut med alla minnen som finns kvar och saknaden den är värst.
Ville att du skulle tycka om mig på riktigt igen. Och önska att det inte alltid fanns undanflyckter.
Har ju iallafal fått vissa frågor besvarade: Jag är inte ful, du tycker fortfarande om mig.
Och jag vet att du inte vill ha något förhållande nu, i know , inte jag iheller.
Men jag kommer ändå aldrig bli redo att glömma, lämna dig bakom mig.
Allt jag ville var att få en chans.... Men istället verkar allt jag gör o vissar vara fel. :/