sofiewunderlich

Jag brukade oroa mig för vad jag skulle bli när jag blev stor.
Hur mycket pengar jag skull tjäna, hur jag skulle bo, hur mitt liv skulle se ut.
Ibland blir det inte som man vill.
Och ibland händer det man aldrig förväntat sig.
Man träffar tusentals människor, men ingen som berör.
Och sen till slut träffar man en speciel person , och ens liv förändras för alltid.
Den skrämmande tanken är då: Att jag aldrig kan veta hur det kommer sluta.
Är detta då det livet jag sökte? Jag vet inte än,
det har precis börjat och jag vet inte vart det kommer ta mig!
Klart att tanken har slagit mig att detta kan vara början på något stort.
Och att man kommit till det stadiet i livet då man vill ta större steg än vad jag redan gjort.
Men hur ska man veta om denna gången är den rätta.
Vem vet om jag kanske slungas tillbaka, och hoppet försvinner om den perfekta.
Hur många gånger ska man behöva bli sparkad , spottad och förnedrad?
Jag hoppas på en snar framtid och att jag får förbli lycklig,
och att mitt nuvarande liv uppgraderas. Jag hoppas jag har hittat min prins charming.
Och att han vill leva resten av sitt liv med mig / oss.
För om det inte är meningen att det är du :/ vem är det då?
Och nej jag tänker inte för mycket. Jag vill bara planera mitt liv.
Kärken är fin, men det gör ont att vara kär. 
När man lovat sig själv att lita på någon till hundra procent finns inte längre.
Svek är som vardagsmat för mig. Något som finns där dagligen. 
Hoppet är något jag försökt hålla vid liv, och jag önskar med hela mitt hjärta
att det förevigt kommer vara vi. <3 


Jag kanske lever i en saga, men vem har sagt att min saga aldrig kan slå in.