sofiewunderlich

Tänker inte skriva massa om detta här mer än att jag är riktigt trött på otacksamma människor.
Och då får det blir en pause och det är lika bra det. Nu får jag mer tid till mig och min dotter. Och bara nu har vi hinnit mysa och prata hur mycket som helst.
Och förutom allt som har hänt idag så är jag så jävla rädd jag med, men inte på samma sätt.
Jag tror att jag är mer rätt för att när nummer två kommer så måste jag gå vidare på riktigt.
Släppa allt gammalt man har hållt kärt , Det känns i hjärtat och hur ska man kunna berätta det för den man älskar och lever med.
Det kan bli så fel, så finns inget som är svårare än att prata om det. 
Jag trodde att jag viste precis vad jag ville, men nu när dagarna börjat gå så finns det inget annat i mina ögon än rädsla som man kan se. !   Sen är jag rädd för dom två besluten jag bara kan ta, för hur jag än gör så kan det ändå bli fel och om man vill två olika saker hur fan gör man då. Ja jag vet det låter inte som något annat än beslutsångest i mina öron i heller. Känns ibland bara som att jag har gett upp mitt eget liv för längesen. 
Och mitt hjärta slits åt två håll.